WIRTSCHAFT & POLITIK
Nya Autobahn - Welche Fahrbahn!

Fortsättning från sida 1

Åter till efterkrigstidens Västtyskland. För det är här vi ser Stufas goda tankar åter komma till sin rätt. Kriget hade ödelagt stora delar av vägnätet och behoven av att återupprätta och vidareutveckla Autobahn var stort. Det behövde repareras, byggas nytt och moderniseras för ett ungt land som såg bilen och kommunikationer som den givna nyckeln till fredlig framgång.

Själva arbetet kom igång först 1953. Det asfalterades och byggdes sedan i en omfattning som världen sällan skådat. 1945 omfattade Autobahn 2.128 kilometer. Den nya västtyska Autobahn skulle komma att bli både större och betydligt modernare, allt för att tillmötesgå drömmarna hos de körglada västtyskarna. Fram till 1958 byggdes hela 144 km ny Autobahn. 1959 inledde den västtyska regeringen en expansionsserie om fyraårsintervaller och redan 1964 uppgick vägnätet till hela 3.076 kilometer.

I takt med den västtyska framgångssagan växte Autobahn etappvis i hög fart. Redan 1984 uppgick den till 8.080 kilometer, likt ett vackert nät av asfalt täcktes därmed nästan hela landet av de fantastiska vägarna. Vid denna tidpunkt sattes också målet att ha en påfart till Autobahn inom 10 kilometer var än i Västtyskland en körsugen bilist befann sig. 1990 innebar denna ambition att västtyska Autobahn omfattade otroliga 8.800 kilometer av skön mångfilig asfalt.

Enligt uppgift stod Autobahn för ofattbara 1/3 av den totala västtyska biltrafiken en vanlig dag. Nu är det inte bara i asfaltskilometer vi kan mäta denna västtyska Autobahns popularitet och framgång. Vad som gjorde motorvägen till ett mecka för bilister världen över var kombinationen av dess utbredning och omtanken om bilisternas komfort.

Att frifartsvägarna behölls var i sig ett tydligt uttryck för ett verkligt frihetstänkande som andra länder skulle komma att sakna. Under energikrisen 1973 gjordes visserligen ett försök att införa en nationell hastighetsbegränsning om 100 km/h. Det visade sig emellertid vara politiskt självmord och fyra månader senare upphävdes beslutet. Senare infördes en rekommenderad hastighet om 130 km/h (tempo) samt begränsningar på vissa etapper. Om detta var för att möta problemen med de tvåtaktare till Trabanter som kom från Östtyskland låter vi vara osagt.

Med sina 3,75 meter breda filer, ett ständigt underhåll samt tätt liggande rast- och servicestationer var bekvämligheten stor. Västtyska Autobahn kantades av hela 370 rastplatser och 354 bensinstationer med dygnet runt-öppet och omfattande service. De omsorgsfullt kringgärdande vägräckena och de många nödtelefonerna gjorde därtill att man ständigt kände sig trygg och säker när man körde på den västtyska vägdrömmen.

Än i dag kan man njuta av att blåsa fram i sin bil på den gamla hederliga västtyska Autobahn. Kvar ligger den och kvar lär den ligga, denna fantastiska skapelse av asfalt, stål och betong. Den är inte bara en tydlig symbol för det västtyska undret. Helt välförtjänt betraktar många själva motorvägsnätet som ett av vår tids stora underverk. Det är ingen dum liknelse. Västtyska Autobahn är tveklöst en modern motsvarighet till fyrtornet i Alexandria, de där hängande trädgårdarna och en viss koloss i den grekiska övärlden.

Klaus Schacht
wirtschaft@wdfb.se