WIRTSCHAFT & POLITIK
Alltid förbundskansler

Fortsättning från sida 1

1966 valdes Helmut Kohl till ordförande för CDU i hemdelstaten Rheinland-Pfalz, vilket gav honom tillträde även till partiets nationella beslutande församling. Så tidigt som 1969 blev Kohl också vice ordförande för CDU på förbundsnivå, vilket var ett första viktigt nationellt erkännande. Samma år fick han även sitt första stora politiska genombrott och valdes bara 36 år gammal till ministerpresident i Rheinland-Pfalz. Han blev därmed delstatens tyngsta och ledande politiker.

Först regerade Kohl Rheinland-Pfalz i koalition med liberalerna, men i valet 1971 ledde han CDU till absolut majoritet i valmanskåren och bildade därmed sin egen delstatsregering. Här kom Kohls reformpolitiska skicklighet för första gången till tydligt uttryck. En rad betydande närings- och förvaltningsreformer initierades, därefter genomförde han tillsammans med Heiner Geißler en framgångsrik omdaning av delstatens social- och hälsopolitik.

Under 1960-talet tog Helmut Kohl även och bänkade sig i den nationella politikens Bierstube. Det skedde enligt källor först efter noga övervägande. Kohls hjärta slog särskilt för det lokala och människonära i politiken, något han var rädd att förlora i förbundspolitiskens mer hårdföra klimat. Trots detta vände han med tiden ändå blicken mot större utmaningar. Delstatspolitiken var helt enkelt för liten för en man med ambitionen att skriva historia.

Ett första försök att nå den politiska toppen genomförde Kohl 1971, då han ställde upp som kandidat till partiordförande för CDU. Han förlorade emellertid omröstningen mot den äldre och betydligt mer välkände Rainer Barzel. 1973 övertalades Kohl trots det att kandidera på nytt och återkom med en bredare uppbackad kandidatur. Han segrade och valdes till partiordförande. En post han skulle komma ett behålla till 1998 eller i hela 25 år.

I kraft av sin nyvunna roll uppmanades Kohl av CDU och CSU att även ta sig an uppdraget som deras kandidat till förbundskansler i det kommande valet. Med detta ställdes Kohl inför det slutliga valet mellan delstatspolitiken och den nationella politiska arenan. Han tackade ja och för att markera att hela Västtyskland nu blev hans utmaning och drivkraft gav han ut den visionära skriften "Die Zukunft der Bundesrepublik Deutschland".

I de nationella valen 1976 prövades så Kohl för första gången som förbundskanslerkandidat. Han nådde emellertid inte ända fram. Trots ett väljarstöd om 48,6 procent kunde SPD-regeringen, under ledning av Helmut Schmidt, sitta kvar. Orsaken var att Schmidt lyckades sy ihop en ohelig allians med det lilla FDP. Kohl flyttade med detta till Bonn, men inte som förbundskansler utan för att axla manteln som oppositionsledare för CDU/CSU.

Kohls första mission på den nya posten blev emellertid inte att ta sig an SPD. I stället var han tvungen att försöka lösa en gryende konflikt med systerpartiet CSU och deras Franz Josef Strauß. Förslitningarna mellan de bägge partierna visade sig dock vara för svåra att överbrygga, vilket fick svåra konsekvenser inför valet 1980. Kohl mötte här sin första stora förlust i och med att Strauß utsågs till partiernas huvudkandidat. Valet av Strauß som förbundskanslerkandidat visade sig inte desto mindre vara ett missgrepp och CDU/CSU led ett bittert valnederlag då väljarna gick till valurnorna.

Läs vidare >>>