KULTUR
Oberhausenmanifestet - Opas Kino ist tot

Västtyskland blev med start under 1960-talet en framgångsrik filmnation. Denna för eftervärlden så betydelsefulla kulturera inleddes med att tjugosex unga västtyska filmregissörer skrev på ett upprop för ny tysk film, kallat Oberhausener Manifest. Tidpunkten var den 28 februari 1962 och platsen kortfilmsfestivalen i Oberhausen. Med manifestet grundas en rörelse som blir Västtysklands motsvarighet till den franska La nouvelle vague.

Själva uppropet avslutades med de inom filmvärlden bevingade orden: ”Der alte Film ist tot. Wir glauben an den neuen“. Starka ord, likväl kan de i eftervärldens ögon nog betraktas som nödvändiga. Det fanns vid denna tid ett trängande behov av att bryta med de gamla mönstren och stela ramarna för filmskapande.

Orsakerna till detta var flera. Amerikansk film sköljde i flodvågor över världen och den tyskspråkiga filmen ansågs lida svår brist på kvalitet i sina tafatta försök att efterlikna Hollywood-produktionerna. Att Europa vid denna tidpunkt stod på tröskeln till de omtumlande studentupproren kan heller inte räknas bort som faktor. Det låg krav på förnyelse i luften.

I sin linda lyfte manifestets regissörer fram kortfilmen som verktyg för tanke och bildning, snarare än som scen för ren och skär underhållning. De gjorde sina filmer med liten budget och nådde inte alltid framgång. Med tiden vände dock lyckan och den fastlagda inriktningen kom att löpa som en röd tråd för framtida västtysk filmproduktion. Politik och filosofi ges med detta tunga roller i moderna tyskspråkiga långfilmer.

Det stora genombrottet för de unga regissörerna lät sig emellertid dröja ytterligare några år. Det blir först 1966 som den västtyska filmen verkligen lyfter, likt ett silverglänsande sportplan från Frankfurtflygplatsen. Det skedde med de två kritikerosade och prisbelönta filmerna Der junge Törless (av Volker Schlöndorff) och Abschied von Gestern (av Alexander Kluge). Med dessa två filmer visades tydligt på viljan att ge tyskspråkig film en välförtjänt pånyttfödelse.

Oberhausen-rörelsen nådde sin nästa höjdpunkt under 1970-talet. Vid denna tidpunkt trädde en lång rad i dag omtalade filmskapare ut i strålkastarljuset. Vi möter regissörer som Wim Wenders, Werner Herzog, Hans Jürgen Suberberg och inte minst den legendariske Werner Fassbinder. Dessa namn blir tillsammans med många andra kända för att skapa film som väcker uppmärksamhet och gillande, såväl hos finkänsliga filmkritiker som en bredare publik.

Det fascinerande med de regissörer som samlades kring Oberhausenmanifestet var att de inte utgjorde någon till stilen enhetlig grupp, snarare var det frågan om en spretig och individualistisk skara där alla hade sina egna färgstarka kännetecken. Här fanns ingen gängse mall för stil eller form utan en fritt flödande kreativitet.

Läs vidare >>>