KULTUR
Oberhausenmanifestet - Opas Kino ist tot

Fortsättning från sida 1

Spretigheten till trots finns flera gemensamma teman för denna nyskapande västtyska film. I flera av produktionerna möter vi en kritik mot den tyska historien, landets upplevda sociala problem (generationskonflikter, materialism och social konformism) och den alltid aktuella identitetsfrågan.

Manifestets budbärare ropade däremot inte ensidigt på innehållsmässig förnyelse av filmen, snarare ville de frigöra filmskapandet från vad de uppfattade som gamla stela konventioner. De ville med detta bl a sätta idealismen i själva skapandeprocessen före kommersiella krav. Likt spelmännen i Bremen strävades efter att ge filmpubliken möjlighet att möta en konst som stod fri från begränsningens gamla bojor.

Denna kraftmarkering i Oberhausenmanifestet ska inte underskattas. Rainer Werner Fassbinder hade troligtvis inte fått en närmast total självständighet i formandet av sina filmer utan dessa tydliga krav på konstnärlig frihet. Rörelsen gav i sin tur också födelse åt Neu Welle, som blev nästa steg i återupprättandet av västtysk film. Även i vår tid kan vi se hur manifestet ger eko. Inte minst kan vi ana att regissören Lars von Trier och dagens Dogma-genre här har hämtat en inte obetydlig byggkloss till sin inspiration.

Västtyskland blev så en filmnation att räkna med. 1979 vann Volker Schlöndorff en Palm d’Or i Cannes för filmatiseringen av Günter Grass Die Blechtrommel. För samma film vinner han året därpå också en välförtjänt Oscar. 1984 vann i sin tur Wim Wenders en Palm d’Or för sitt mästerverk Paris, Texas. Han tar sedan världen med storm i och med Der Himmel über Berlin 1987, en film som ingen sann cineast kan ha missat.

Även många andra västtyska filmskapare når dessa år betydande framgångar. Vid filmfestivalen i Cannes 1982 går priset för bästa regi till Werner Herzog för Fitzcarraldo, en gripande film om en manisk människas öde. Sist men inte minst kan nämnas Margarethe von Trotta, som skapar sig ett namn med sina impressionistiska filmskapelser Die bleierne Zeit (1981) och Rosa Luxemburg (1986).

Nästa gång du känner för att kasta dig in i filmens trollbindande värld, ha då Oberhausenmanifestet i minne och som rättesnöre för hur god film skapas. Om du sedan laddar din hemmabioanläggning med en av de många västtyska klassikerna kan du räkna med en stund fylld med det bästa filmvärlden har att erbjuda. Jag lovar, du kommer inte att ångra dig. Kultur var något de kunde i det gamla Västtyskland och bra film är kultur när den är som bäst.

Läs hela manifestet på nästa sida >>>

Ludwig Klaus
kultur@wdfb.se