AUTO
Messerschmitt KR 200 1956

Ta ett land med en försiktigt spirande ekonomisk utveckling, ett land där människor börjar vilja äga sitt eget transportmedel och ett land där flygplanstillverkning är förbjuden. Kombinera detta med en uppfinningsrik och modig flygplansfabrikör, och du har Västtyskland i det tidiga femtiotalet och du har Professor Willy Messerschmitt.

Willy Messerschmitt var under kriget en berömd flygplanskonstruktör, ur vilkens fabrik de lika fruktade som legendariska jaktflygplanen Me 109, Me 110 och Me 262 kom. Efter kriget förbjöds tysk flygplanstillverkning, och det gällde för Messerschmitt att försöka överleva genom att ändra inriktning på produktionen. Willy Messerschmitt började tillverka såväl monteringsfärdiga hus som symaskiner, men det var hans insatser i bilbranschen som gav hans namn ny glans.

Det västtyska ekonomiska undrets inledning gav plötsligt en efterfrågan på motorcyklar och andra billiga färdmedel. De flesta biltillverkarna hade före kriget tillverkat stora luxuösa vagnar som inte fick avsättning på efterkrigsmarknaden, men eftersom motorcyklar varken då eller nu tilltalar alla var det många som försökte tillverka bilar i storleksklass någonstans mitt emellan en vanlig bil och en motorcykel.

Fritz Fend som också var flygplanskonstruktör, hade 1948 ritat Fend Fitzler som var ett ensitsigt handikappfordon. Han utvecklade den till en tvåsitsig minibil och visade upp den för Willy Messerschmitt, som insåg att det här var något att satsa på. 1953 rullade de första Messerschmitt KR (Kabinenroller) 175 av bandet. Bilen, som visats på bilsalongen i Genève i mars samma år var en smärre sensation. Den var 2,82 meter lång, vägde 220 kilo och hade tre hjul varav det bakre drevs av en encylindrig motor som utvecklade 9 hk ur bara 175 cm³. Västtyskarna tog bilen till sina hjärtan - den kostade överkomliga DM 2100, vilket ska jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten som då var DM 400.

Passageraren sitter direkt bakom föraren under en stor plexiglashuv, som ibland felaktigt sägs vara identisk med huven på flygplanet Me 109. Det är inget under av komfort; det fanns ingen ratt utan istället ett mopedstyre, ingen värme, vindrutetorkaren drevs med handkraft och backväxel saknades. Istället fällde man plexiglashuven åt sidan och klev ur på gatan och rullade bilen för hand. En av deltagarna på Messerschmitt-Club Deutschlands träff jag besökt för att få provköra bilen berättade om hur en brevbärare en morgon hittade en Messerschmitt KR 175-ägare instängd i sin bil: han hade parkerat bakom en annan bil, men alldeles för nära väggen för att kunna fälla upp huven och kliva ur!

Läs vidare >>>