WIRTSCHAFT & POLITIK
”Ich bin ein Berliner”

Den 26 juni 1963, under den tredje dagen i sitt statsbesök i Västtyskland, kom USA:s dåvarande president John F Kennedy till Berlin. Han stannar i staden bara sju timmar, men hinner hålla ett i dag berömt tal inför 400.000 samlade västberlinbor.

Talet är ett försvar för det fria och demokratiska Västtyskland i allmänhet, men särskilt en hyllning till Västberlin, staden som i flera år varit hårt ansatt av Östtyskland och Sovjetunionen. Kennedy avslutar sitt tal med de i dag bevingade orden: "All free men, wherever they may live are citizens of Berlin, and therefore, as a free man I take pride in the words: Ich bin ein Berliner!". Entusiasmen och jublet inför denna lojalitetsförklaring visste inga gränser.

Senare inspekterade Kennedy Checkpoint Charlie, gränsstationen mellan Väst- och Östberlin. Därpå förklarade han inför studenterna vid Berlins fria universitet att han fortfarande trodde på en återförening av den delade staden. Ett annat uppmärksammat inslag i presidentens besök i Västtyskland var en högtidlighet i en kyrka i Frankfurt och ett hyllningstal till förbundskansler Konrad Adenauer.

Kennedys tal vid Berlinmuren är ännu i dag en välkänd och viktig milstolpe i Västtysklands politiska utveckling. Den visade att landet hade ett stöd för sin sak. Detta i en tid då många västtyskar kände ett tydligt hot från de östliggande grannländerna.

En skröna som kretsar kring det berömda talet är att president Kennedy gjorde en liten fadäs då han kallade sig själv för en ”Berliner”. En Berliner råkar nämligen vara vad västtyskarna kallade en populär syltmunk fylld med plommonmos.

Kennedy stod alltså stolt och proklamerade: ”Jag är en syltmunk”, då det språkligt korrekta naturligtvis hade varit att säga: ”Ich bin Berliner”. Om sanningen ska fram så kallade dock inte västberlinarna själva detta bakverk för Berliner utan Pfannkuchen.

Nu är Kennedy inte ensam om att slinta med tungan. Den senare amerikanske presidenten Ronald Reagan gjorde en liknande tabbe. Den gången i Hamburg och med orden ”I am a hamburger”. Så kan det gå om inte talskrivaren håller pennan i säker hand.

Klaus Schacht
wirtschaft@wdfb.se