SPORT
Rosi Mittermaier - att aldrig ge upp

5 augusti 1950 föddes Rosi Mittermaier i den populära skidorten Reit im Winkl - 695 meter över havet, mitt i de bayerska alperna. Utanför föräldrahemmet låg skidbackarna, och Rosi och hennes systrar Heidi och Evi fick pjäxor innan de fick skor. Det är inte svårt att lista ut vad som kan bli resultatet av sådan uppväxt: självklart en av världens bästa utförsåkerskor!

Men Rosi Mittermaier fick verkligen kämpa innan hon nådde toppen (eller dalen, beroende på hur man ser det). Hon representerade Västtyskland i vinter-OS både i Grenoble 1968 och i Sapporo 1972, men hennes resultat där var inte direkt lysande. I sitt första olympiska störtlopp kom hon på tjugotredje plats, och under tio år vann hon aldrig ett stort lopp.

De som ändå trodde på Rosi visste vad de gjorde, för hon skulle komma att visa hon, bättre än någon annan i hela världen visste hur en slalombacke behärskas. 1976 hölls OS i Innsbruck, och nu överraskade Rosi Mittermaier världen med att den 8 februari vinna störtloppet med en halv sekunds marginal till närmaste konkurrent!

Tre dagar senare, när det var dags för slalom, visade hon återigen i vilken fantastisk form hon var. Efter det första åket låg hon nio hundradelar efter sin landslagskamrat Pamela Behr, men i andra åket gick det bättre - hon åkte snabbast i fältet och vann loppet med en tredjedels sekunds marginal! Plötsligt hade hon gått från medelmåtta till Västtysklands nya stjärnskott!

Över hela Västtyskland var tystnaden kompakt framför TV-apparaterna den 13 februari: Det var dags för det avslutande storslalomloppet, och Rosi Mittermaier hade nu chansen att bli första kvinna någonsin att vinna alla tre utförsåkningsgrenarna! I backen var det allt annat än tyst: de västtyska åskådarna skanderade "Rosi, Rosi noch einmal..!" oupphörligen.

Först ut i backen var 18-åriga kanadensiskan Kathy Kreiner, och hon gick in på lysande 1:29.13. Rosi Mittermaier kunde inte slå den tiden när hon kom för nära en av de sista portarna, utan åkte tolv hundradelar långsammare. Istället för att lämna OS med tre guld, blev det två guld och ett silver, vilket ändå gör henne till något ganska unikt i resultattabellerna. Dessutom kom Rosi, genom att helt ärligt och uppriktigt säga "Ich habe nicht verloren, sondern Silber gewonnen" att skriva in sig i alla västtyskars hjärtan. Till och med svårflörtade brittiska journalister smälte, och utnämnde spelen till "The Rosi games".

När hon samma år blev världsmästare i alpina kombinationen och som första västtyska totalsegrare i världscupen var det närmast självklart att hon också skulle utses till 1976 års kvinnliga idrottare.

Som den bayerskt hjärtliga och opretentiösa hjältinna hon är, ligger "Gold-Rosi" än idag i det absoluta toppskiktet på listorna:
de över Tysklands mest beundrade personer!

Malin Birnbaum
sport@wdfb.se