KULTUR
James Last – mannen som får rummen att pulsera

Det är inte många underhållare som kan trollbinda en värld under ett halvt sekel utan att någonsin ha en formsvacka, utan att någonsin lämna ifrån sig ett alster som inte möts av unisont jubel, och utan att någonsin hamna utanför rampljuset på grund av förutsägbarhetens förbannelse. Den västtyske megastjärnan James Last är en av dessa få gudabenådade talanger.

Den 17 april 1929 föddes en pojke i Bremen som gavs namnet Johannes Last, men han kom allmänt att kallas för Hans. Tillsammans med sina storebröder Robert och Werner växte han upp i ett musikaliskt hem, men den unge Hans tilltalades egentligen inte av musicerandet - han ville hellre spela fotboll. Hans föräldrar satte honom mot hans vilja i pianoskola, men resultaten där var till en början skrala. Pianoläraren var inte övertygad om elevens talang och kom faktiskt att konstatera att han var totalt omusikalisk.

Hur det nu än blev så kom ändå musiken att fånga honom, och som fjortonåring började han en klassisk musikalisk skolning vid Musikakademien i Bremen. Parallellt med studierna drev han tillsammans med sina bröder jazzsextetten Last Becker ensemble. De trendkänsliga västtyskarna kom att älska bandets svängiga musik, och framgångarna lät inte vänta på sig. 1950-1952 utsågs Hans Last tre gånger i rad till Västtysklands bästa jazzbasist.

Efter några framgångsrika år på vägarna gifte sig Hans 1955, och turnélivet lades på hyllan för en stabil inkomst som musiker i Norddeutsches Rundfunks radioorkester. Hans intressanta arrangemang för orkestern gjorde att skivbolaget Polydor kontaktade den unga talangen, och 1964 exklusivkontrakterade de honom som frontman för Hans Last Orchestra. Bolaget insåg snart stjärnskottets gigantiska potential, och för att förenkla internationell lansering bestämde de sig för att ge honom det numera legendariska artistnamnet James Last.

Som orkesterarrangör hade han ofta skapat potpurrier, och när de första diskoteken började slå upp sina portar vid mitten av 1960-talet insåg detta geni genast att sömlösa mixar av hans egna versioner av allra de populäraste topplisteslåtarna skulle kunna bli en oerhörd succé. 1965 albumdebuterade han med den moderna klassikern "Non stop dancing", och publiken hänfördes omedelbart av konceptet. James fritt flödande tolkningar av tidens mest kända hitlåtars dansant medryckande rytmer och hans känsla för vackra ljudbilder lades ut på en matta av handklappningar, skratt och prat. Partystämningen var total - för första gången kunde nu västtyska hushåll njuta av ett eget hemmadiskotek.

Non stop dancings omedelbara succé uppmuntrade James Last att bjuda sin växande publik på en uppföljare, och en till, och ännu en... Sammanlagt har hitmaskinen Last gjort hela 40 olika varianter enbart av denna partyplatteseriernas okrönta monark. Parallellt med Non stop dancing gav han ut andra serier som "Classics up to date", "Beach party", "Polka party" och "A go go". Idag har han sålt över 80 miljoner exemplar av sina närmare 400 album - och han har belönats med mer än 150 guldskivor! Självklart är det enda sättet att nå dit att förena en fantastisk förmåga att underhålla med en aldrig vacklande kvalitetsomsorg och en mästerlig förmåga att sammanfoga musikstycken till nya helheter som blir starkare än de ingående elementen var för sig.

Snart växte den stora och hängivna skaran av fans snöbollaktigt, och James Last var verkligen mannen alla pratade om. 1967 slog han igenom i England med fyra olika LP på listorna, och när de västtyska grammofonaffärerna året därpå skulle utse "Årets orkester" var valet inte svårt. Hans enorma popularitet sträckte sig långt utanför Västtysklands gränser - 1970 svarade James Lasts album för fem procent av alla sålda skivor i Kanada. Under de följande decennierna turnerade han och orkestern bland annat i Holland, Belgien, Frankrike, Österrike, Australien, Nya Zeeland, Japan, Hong Kong, Storbritannien och Skandinavien, till och med i den annars stängda Sovjetunionen.

Som få andra musikaliska ambassadörer för Västtyskland kunde han alltså nå förbi järnridåer och ideologiska skansar: 1987 och 1989 höll James Last utsålda konserter på Palast der Republik i Östberlin och i Dresden.

Hans enorma stjärnstatus gör att han sedan 1973 bor i Florida för att kunna få lugn och ro att skapa sina fantastiska melodier, men han turnerar fortfarande i stor omfattning och det är sällan något problem att hitta ett aktuellt konsertdatum i någon närliggande storstad. James Last vägrar vila på gamla lagrar, och än idag är han extremt produktiv. Lagom till sin 75-årsdag släppte han 2004 det storsäljande albumet "They call me Hansi" - en skiva som på ett uppriktigt och ärligt sätt sammanfattar mer än 50 års erfarenhet av hur man bäst underhåller generationer av människor runt om vår jord - oavsett vilken politisk eller religiös övertygelse eller hudfärg de har.

Glöm aldrig att om du vill liva upp en tråkig tillställning, och skapa ett rum pulserande av glädje och gemyt - då är det bara att låta den levande legend som kallas "The Gentleman of Music" komma på besök.

Hannelore Sjöblom
kultur@wdfb.se