MÅNADENS VÄSTTYSK dezember 2004
Käte Hamburger

Litteraturvetaren, filosofen och professorn Käte Hamburger tillhör de mest namnkunniga och betydelsefulla akademiker som verkade i Västtyskland. Under den västtyska statens guldålder vann hon internationellt anseende för sina framstående vetenskapliga prestationer.

Bankirdottern Käte Hamburger föddes 21 september 1896 i Hamburg. Samtidigt som första världskriget rasade genom Europa studerade hon vid Wendtsche Realgymnasium für Mädchen des Vereins für Frauenbildung und Frauenstudium. Efter avklarad abitur fortsatte hon till universiten i Berlin och München, där hon studerade filosofi, konst- och litteraturhistoria. När hon doktorerat om Friedrich von Schiller 1922 flyttade hon tillbaka till Hamburg. 1928 fick hon anställning i Berlin, och där lärde hon 1932 känna Thomas Mann. Käte Hamburger började arbeta på en studie, ”Thomas Mann und die Romantik”, som hon försökte få publicerad 1933, men denna refuserades.

På grund av sitt judiska ursprung oroades hon med rätta över vad ondskefulla nya styret skulle komma att ta sig för, och senare samma år bestämde hon sig för att lämna Tyskland. Resan gick först till Frankrike, men i november 1934 flyttade hon vidare till Göteborg. Vistelsen i det ”neutrala” Sverige var inte oproblematisk, då nazismens mörka ideologi i tysthet omhuldades av många ledande svenskar. Käte Hamburger förhindrades till exempel av professor Axel Lindquist från att få det tyska lektoratet i Göteborg, och hon fick se hur denne kritiker av nazisternas våldspolitik mellan skål och vägg i själva verket var en kvinnoföraktare och antisemit.

Istället kom hon att leva tillbakadraget och arbetade bland annat som språklärarinna, journalist och författare. Vänskapen med Thomas Mann upprätthölls hela tiden genom brev, och genom sina publicistiska verk om denne räknas hon som den som ligger till grund för Manns popularitet i Skandinavien. Under tiden i svensk exil kom hon också att börja utveckla en egen, stringent litteraturteori. 1956 återvände hon till Västtyskland för en tjänst vid universitetet i Stuttgart, där hon 1957 publicerade ”Die Logik der Dichtung”, hennes viktigaste verk. Den akademiska världens gensvar lät inte vänta på sig!

Denna milstolpe inom modern humaniora ifrågasatte tidigare narratologiska teorier på ett slagkraftigt sätt. Teorin är ett försök att logiskt bestämma de essentiella strukturerna i dikt och prosa, med utgångspunkt dels i en reviderad version av Aristoteles Mimesis-teori, dels i modern språkfilosofi så som den formulerats av till exempel Karl Bühler. Hon påvisade till exempel hur sagornas ”Det var en gång...” i själva verket inte syftar på någon annan tid än just stunden då sagan berättas, och att det bara är i dikten som en mening som ”Imorgon var julafton” kan vara meningsfull och den grammatiska omöjligheten passera obemärkt.

Käte Hamburgers teoretiska insikter gav henne 1959 professuren i germanistik vid universitetet i Stuttgart. Under hennes ledning fick germanistiken en rationell och analytisk nyorientering och hennes litteraturteori diskuterades under de kommande decennierna livligt av såväl internationella som västtyska litteraturvetare. Teorin reviderades på många punkter, bland annat av henne själv i den utökade utgåvan 1968.

Hennes banbrytande forskning gavs stor uppskattning. 1966 förlänades hon den Västtyska förtjänstordens stora kors. Efter sin pension 1976 blev hon på 1980-talet hedersdoktor vid flera västtyska universitet, 1984 fick hon Baden-Württembergs förtjänstmedalj och 1989 fick hon även samma delstats Schillerpris. Hon fortsatte skriva upp i hög ålder, 1979 kom ”Wahrheit und ästhetische Wahrheit”, 1985 gavs hennes sista betydande verk, ”Das Mitleid” ut, och 1986 avslutade hon sitt författarskap med ännu en bok om Thomas Mann, ”Lotte in Weimar”.

Trots all uppmärksamhet och uppskattning levde Käte Hamburger i slutet av sitt liv ensam, och under sista tiden av sitt liv vårdades hon på en psykiatrisk klinik i Stuttgart. 95 år gammal avled hon den 8 april 1992.

Västtyska vänskapsförbundet
info@wdfb.se