VECKANS BIER v 51
Jever Pilsener

Julen närmar sig med stormsteg, och i såväl tidningar som i butikerna marknadsförs de svenska julölen kraftigt. Om det tycker Ölpanelen inte – svenskt julöl är en sorglig samling söta, kväljande tunga öl som enligt vår mening är det sista man ska kombinera den i sig tunga svenska julmaten med.

För alla oss som försöker välja det bästa från två länder och verkligen plockar russinen ur gugelhupfen är det självklart att välja en annan kompanjon vid julborden än svenskt julöl. Den här och nästa vecka testar vi två rejält beska västtyska klassiker som enligt vårt förmenande lyfter korvarna, den kokta kålen och sillinläggningarna till nya höjder!

Panelen består som vanligt av Västtyska vänskapsförbundet i Sveriges styrelse: Cristoph Gottlieb, Gustav Löwe, Hans Pferdmann och Günther von Reichendörffer.

Cristoph är välbekant för sina kåserier och krönikor kring tysk dryckeskultur. Gustav har en lång erfarenhet som ölimportör med fokus på Nieder-Sachsen. Hans är för många bekant från sin tid vid Waltenheim-Institutet. Günther å sin sida är välkänd veteran inom Stockholmsbaserad svensk-tysk krognäring.

Vi inleder testserien med ett av världens med rätta mest uppskattade öl: Jever Pilsener, som bryggs i staden Jever, naturskönt belägen ungefär tio mil väster om Hamburg. Den friesiska staden bjuder på ett unikt mjukt källvattnet, och då bryggeriet kompenserar detta med en extra dos humle skapas en dryck som verkligen är svår att missta för något annat.

I en privat matsal på en av Stockholms mer erkända restauranger har ett dignande svenskt julbord dukats upp. Efter ett varmt mottagande av den fryntlige köksmästaren sätter sig panelen till bords, och innan vi ens hunnit tänka på den första tallriken bär den exemplariska servisen in en stor bricka med väl kyld Jever Pilsener.

Det tar nästan emot att behöva lämna de glänsande flaskorna orörda och istället först skåla i Doppelkorn, men vad bjuder inte traditionerna vid denna tid på året? Efter denna styrketår och några tuggor av de spännande sillinläggningar huset bjuder på, får vi äntligen hälla upp drycken i de välpolerade provglas vi försetts med. Omedelbart kan vi konstatera att Jever Pilsener är allt som ett svenskt julöl inte är: den bubblande brygden är mycket ljus och den doftar fräscht och lätt. Associationerna vid bedömning av utseende och doft går snarare till nybakade brötchen och mognande vallar under höga sommarhimlar än till de unkna källare och mörka, förruttnande skjul där vi misstänker att inspirationen till svenskt julöl hämtats.

Vid den första munfullen Jever applåderar våra smaklökar och de sprider sina ovationer via sinnrika nervbanor till våra hjärnor, där samma glädje delges våra själar. Det här är en belöning för livet i landet på randen av tundran: den extrema, torra humlebeskan ingår i en vackert komponerad symfoni av örter och blomster, och ölet lyfter bort den tunga, dävna känslan redan anblicken av ett julbord alltför ofta ger.

Istället blir det lätt en andra tallrik och en tredje (och i några fall till och med någon ytterligare som en liten julbonus!). Med Jever Pilsener som ackompanjemang till julbordet är det svårt att låta bli! Vår rekommendation är entydig: Fall inte i slentriandjävulens grop i jul. Bjud dina allra bästa vänner på en välhumlad västtysk istället för klåparbryggeriernas sirap och uppnå nya gastronomiska höjder! Ölpanelen går fullständigt i spinn denna vecka.

Ölpanelen
bierpanele@wdfb.se