VECKANS BIER v 49
Löwen Weisse

Ölpanelen har denna vecka blivit hembjudna till vår gastronom Hans-Johann Glockner. Han är nyss hemkommen från en resa till Tyskland, där han fyllt sin Vito med massvis av spännande öl som inte går att få tag på i Sverige. Tysklandsnostalgin formligen ångar kring panelen när Hans-Johann och hans fru Sonia plockar fram veckans bier – Löwenbräus Hefe-Weissbier.

Panelen består som vanligt av Västtyska vänskapsförbundet i Sveriges styrelse: Cristoph Gottlieb, Gustav Löwe, Hans Pferdmann och Günther von Reichendörffer.

Cristoph är välbekant för sina kåserier och krönikor kring tysk dryckeskultur. Gustav har en lång erfarenhet som ölimportör med fokus på Nieder-Sachsen. Hans är för många bekant från sin tid vid Waltenheim-Institutet. Günther å sin sida är välkänd veteran inom Stockholmsbaserad svensk-tysk krognäring.

Återigen sitter panelen framför en klassiker, men denna gång i nya kläder sedan de flesta av oss såg den sist. Det anrika bryggeriet har gett Löwen Weisse en ny smakfull formgivning som inte andas så mycket Bayern som den gamla, utan nu är det snarare en stramt överdådig elegans flaskan uttrycker – så var också veteölet en gång i tiden förbehållet de bayerska härskarna! Den krämfärgade etiketten pryds självklart av Löwenbräus heraldiska lejon, och förväntningarna är stora.

Hans-Johann serverar drycken i, för tillfället speciellt inköpta, välpolerade Löwen Weisse-glas. Det är en njutning för ögat att se den kraftigt guldgula drycken virvla ut ur flaskorna och en trollbindande stor, vit skumkrona lägger sig överst i glasen som snötäcket på Zugspitze. Snabbt konstaterar panelen att någon större jästsats inte återfinns i flaskorna, och vi skyndar vidare: det är svårt att bara sitta och titta på något så lockande som en bayersk weissbier, och innan kondensen hinner börja bygga ett universum av gnistrande vattenpärlor på glasens utsida är det dags att lyfta upp ölen och dofta på den.

Ur det täta skumtäcket kommer en lätt doft av bubbelgum, som kontrasterar fint mot en annan, lite mustigare not. Panelen utbringar ett glatt "Prost!" och tar varsin djup klunk. Kolsyran är balanserad, smaken komplex och läskande, med inslag av kryddnejlikor och en bananaktig sötma som kompletterar en citruston. Det är jästen i ölet som ger den närmast apelsinaktiga fruktigheten. Eftersmaken är mjuk, men den njutbara sötman ligger kvar lite för kort.

Jämfört med ett Kristall-öl är Löwen Weisse betydligt kraftfullare, utan att för den skull förlora den läskande känslan hos en fin weissbier. Slutomdömet, som kom först efter att hela lådan Hans-Johann släpat hem var slut, är att det här är ett kvalitetsöl som vi längtar efter att dela mulna sommardagar med, men som verkligen heller inte skäms för sig framför en brasa av stadsved i glada vänners lag. Ölpanelen går fullständigt i spinn denna vecka.

Ölpanelen
bierpanele@wdfb.se