VECKANS BIER v 1
Prinzregent Luitpold Weissbier Dunkel

Det är svårt att försätta sig i den vanliga, muntra stämning som panelens ölprovningar brukar skapa. Vi är alla tagna av de fruktansvärda öden som drabbat människor av alla nationaliteter i Sydasien, bofasta eller bara på besök. Vid sådana här tillfällen är det skönt att kunna finna stöd i vänner och bekanta, och panelen har därför en än gång begett sig hem till Hans-Johann och Sonia Glockners alltid varma och gästfria hem.

Panelen består som vanligt av Västtyska vänskapsförbundet i Sveriges styrelse: Cristoph Gottlieb, Gustav Löwe, Hans Pferdmann och Günther von Reichendörffer.

Cristoph är välbekant för sina kåserier och krönikor kring tysk dryckeskultur. Gustav har en lång erfarenhet som ölimportör med fokus på Nieder-Sachsen. Hans är för många bekant från sin tid vid Waltenheim-Institutet. Günther å sin sida är välkänd veteran inom Stockholmsbaserad svensk-tysk krognäring.

- Dunkla tankar botar man bäst med en dunkel, säger Hans-Johann när han kommer upp ur sin svala källare med en egenhändigt importerad back av den bayerske prinsen Luitpolds mörka weissbier. Panelen känner historiens vingslag när de exklusiva, mörka flaskorna ställs fram. Den gamla bayerska kungafamiljen Wittelsbach, idag enbart härskare över slottet Kaltenberg, har en lång och gloriös tradition av ölbryggande som man ömt vårdar. 1516 var det den nuvarande prinsens förfader, hertig Wilhelm IV, som lade grunden till det tyska ölets överlägsenhet genom att han införde das Reinheitsgebot – renhetslagen.

På det kungliga slottet Kaltenberg har familjen Wittelsbach bryggt öl i minst 800 år, och under en fjärdedel av den tiden hade man ensamrätt på att brygga veteöl i Bayern. Det är ett arv som förpliktar, och vi är spända på att få prova detta autentiska härskaröl. Flaskorna påminner oss om den fantastiska prakt, pompa och ståt som en gång bjöds vid det bayerska hovet, och designen är långt ifrån tillbakadragen och ursäktande. De välpolerade provglasen gnistrar som om de vore gjorda av renaste diamant, och vi iakttar den lilla hovetikett vi kan dra oss till minnes när vi häller upp ölen.

Under en vacker, men inte överdrivet stor, djupt krämfärgad skumkrona sprakar en bärnstensfärgad brygd. Det är ljust för att vara en dunkel! På veteölets typiska vis finns i doften en ganska tydlig citruskaraktär som förseglar det förbund som ingåtts av vad som i protokollen beskrivs som "fin jästkaraktär", "youghurtaktig syrlighet", "vanilj" och "klöver". Efter de senaste veckornas test av synnerligen ljusa öl är det med stor spänning som vi fuktar struparna med Prinzregent Luitpold Weissbier Dunkel.

Det ganska kraftigt kolsyrade ölet är fräscht, inte utan en liten bitter ton, och självklart med en tydlig karaktär av jäst och rostat vete. En krämig sötma, som från karamell eller banan, kompletterar och rundar av. Eftersmaken påminner om en vårvind i alperna – lätt och smekande och med ett löfte om nya njutningar framför oss. Vi är flera som håller fast våra testprotokoll med armbågen medan vi skriver ned våra intryck, för det är svårt att vilja ställa ifrån sig glasen!

De salta kringlor familjen Glockner serverar till passar som hand i handske. Det här är ett ett sällskapsöl för dagar som är mörka i alla bemärkelser – det tröstar, värmer och läker sår. Det ger hopp och sätter in oss i det stora, långa sammanhanget som spänner över många fler generationer än vår egen.

- Adel Verpflichtet!, är ett uttryck som sammanfattar våra upplevelser av denna bayerska kunglighet. Våra dunkla tankar skringras allt efter att kvällen framskrider, och det slutar som vanligt: Ölpanelen går fullständigt i spinn även denna vecka.

Ölpanelen
bierpanele@wdfb.se