AUTO
Mercedes SL 1990

Den sista nya bilen Mercedes-Benz presenterade innan muren föll var SL (R 129), som visades på bilsalongen i Genève 1989.
Det här är enligt vår mening den slutgiltiga västtyska bilen, och vår recension och provkörning på sydtyska autobahnen är en orgie i senvästtysk nostalgi.

Jag möter Peter, den lycklige ägaren till denna fantastiska Mercedes 500 SL, i ett garage på Östermalm. Det är ingen tvekan om att bilen är hans ögonsten. Det är en baujahr '89, en av de första 500 exemplaren som lämnade bandet i Bremen, som bara är sommarkörd och inte har mer än 3500 mil på mätaren. Det är ett fantastiskt exemplar - silvermetallic med svart inredning, komplett med en Beckerradio, och jag känner mig hedrad över att få ta ut denna skönhet i nyskick för ett långfärdstest. Peter vinkar av mig och ropar "Auf wiedersehen" när jag försiktigt glider ut på Birger Jarlsgatan.

Körkänslan är i det närmaste perfekt, slår det mig så fort jag nått E4 och kan låta Stuttgartingenjörernas femlitersåtta jobba tillsammans med den underbara ZF-lådan samtidigt som jag känner sensommarbrisen rufsa håret lätt. Jag låter Beckerradion spela ett stycke Beethoven samtidigt som jag i något för hög fart passerar genom Sörmland. Jag har bara fyra timmar på mig till färjeterminalen i Göteborg, och det gör att jag tyvärr inte hinner rasta vagnen på svenska småvägar. Det är beklagligt, för jag vet av tidigare erfarenheter av SL att de faktiskt gör sig lika väl i pastoral miljö som på sin hemmaarena Autobahn.

Klockan 9 rullar jag ut ur Stena Line-färjan och kryssar fram genom Kiels hamnområde. Trots att bilen har 15 år på nacken vänder sig fortfarande människor om. Jag utgår kallt från att de, som jag, vet att detta är det finaste som Västtyskland åstadkom, och att stoltheten bränner i bröstet när de ser denna evigt unga vagn. Efter ett stopp för en Wurst och eine tasse kaffee når jag äntligen Autobahn. Trafiken är tät och rundfunken varnar för Stau, men jag lyckas ändå hålla god marschfart. Efter några timmar släpper trafiken såpass att det äntligen ges möjlighet till att låta det tyska fullblodet löpa fritt. Chassisättningen, som kan upplevas som väl styv i svensk vardagstrafik, låter mig nu känna varje asfaltskarv på det där perfekta sättet som Mercedes-Benz ägnat hundratals timmar åt att finslipa. Bilen rullar stabilt och de första fullfartsupplevelserna ger mersmak. Då detta är ett exemplar i originalskick är fartspärren inkopplad, så jag kan dessvärre inte ge Porscharna någon match.

Första etappen blir inte så lång - när jag når backarna i Kassel är det dags att lämna Autobahn. Jag kopplar av genom att glida fram och tillbaka på landsbygden innan jag åker till mitt Gasthaus och möter familjen Schmidt som drivit denna relaispunkt i tre generationer. Herr und Frau Schmidt och jag diskuterar BRD och vi är rörande överens - det ekonomiska undret i detta Europas hjärtland var en guldålder. Frau Schmidt har själv ägt en 600 SL, den stora V12-versionen av R129, men hon kan ändå inte undgå att känna hur mitt lånade exemplar fyller henne med ett starkt habegär. "This was our finest moment", säger hon med en i det närmaste perfekt brittisk accent, när hon provsitter Peters 500 SL. Hon tröstar sig med att hennes nya SL ska levereras i september.

Läs vidare >>>